Ejjan

Jag kommer ihåg då jag var något yngre..
Vi satt och gungade i lekparken på djupviksskolan..
En kille som vi kan säga heter Björn, gick då fram till
min bästa vän Maddes gunga och puttade ner henne i en vattenpöl..
Madde som bara var åtta år blev självklart ledsen och började gråta..
Men Björn bara skrattade och gick iväg.
Det man inte förstod förrän man blev lite äldre var ju att detta var Björns sätt att
få Maddes uppmärksamhet och visa att han var kär i henne..

Jag trodde alltid att detta beteende skulle försvinna med åren.
Men ibland förunnas jag över att det faktiskt är ett bestående beteende..
Jag förstår ju även att personerna i fråga inte menar att uppföra sig som de gör,
men att de inte riktigt vet hur de ska visa sina känslor..

Ja menar, det är ju svårt att veta vad någon egentligen menar när orden är taskiga och inte alls
så kärleksfulla som man trodde att de skulle vara.
Men detta är verkligheten människor!

Kärlek börjar alltid med bråk, kanske har med innebörd än det får cred för.